Emelie Carlsson

Jag tog mina långa ben och promenerade några kvarter. Jag tog med mig datorn och en bok att läsa. Nu sitter jag på ett café, dricker varm choklad (för här är de kallt, inte kallt som Sverige, jag vet men de är iaf bara 18* vilket får mig att klä på mig jeans, tjocktröja och jacka) och pluggar. Jag har varit koncentrerad hela tiden men nu när jag insåg hur många sidor jag hade kvar att läsa tappade jag koncentrationen och motivationen. Vi har prov i Speaking nästa vecka så det är dags att sätta igång ordentligt. Jag sitter på en barstol mot ett fönster och tittar ut på alla amerikaner som går förbi. Just nu står det en kille framför mig med en stor bukett blommor i handen, undra vad mottagaren har gjort för att förtjäna dessa. Bredvid mig, på ena sidan, sitter det två män i kostymbyxor och skjorta som verkar ha en anställningsintervju. På andra sidan sitter det två kvinnor, en i kostym som pratar allvarligt i telefonen och en i keps och hörlurar framför en dator som verkar jätteglad. Varför berättar jag det? Jag vet inte, men en av de bästa sakerna med LA är att alla kan se ut precis som de vill utan att någon tycker det är konstigt. Vill du ha mössa och halsduk när de är 20 grader, ha det! Vill du ha "tråkiga kläder" och glittriga UGGs, ha det! Vill du ha 15cm stilletklackar i skolan, ha det! Vill du ha kostym, svart skjorta och rosa slips när du är mäklare, ha det! Vill du röda mjukisbyxor och en röd mjukiströja när du är 50, ha det (gick förbi en man med det här förut). Här har vi sett otroligt många "anorlunda" människor så inget förvånar en längre. Allt är normalt och accepterat, and I love it!